När ljungen blommar

Bokens titel: När ljungen blommar

Författare: Petra Rhodin

Förlag och år: Hoi förlag 2019

Finns hos: Hoi förlag  Bokus Adlibris 

ISBN: 9789176971918
Betyg: 5

Handling:

Året är 1878. Livet går sin gilla gång för Mandus Karlsson i det lilla fiskeläget på Koljön i Bohuslän. Han fiskar i havet, går sin postrunda två gånger i veckan och delar ut brev i socknen. Ibland tar han sig tid att samspråka med grannarna över en kopp kaffe.

Så kommer det ett amerikabrev till poststationen, adresserat till Mandus ungdomskärlek Kornelia. Det är från Östen, Mandus barndomskamrat och Kornelias fästman som ingen har hört något ifrån på många år. Brevet är som en stark västanvind som blåser dammet av allt det där som hände två decennier tidigare och visst inte alls är glömt. 

Mina tankar:

Vilken fin och välskriven historia! Det är en lågmäld berättelse om vänskap och stor kärlek. Om tiden som går sin gilla gång under svåra förhållanden. Mandus bor på Koljön och när han som brevbärare får ett brev från Östen i Amerika att dela ut till Kornelia, väcks många gamla minnen till liv. Han blickar tillbaka till det som en gång var och hoppas kanske på att få en relation med Kornelia igen. Åtminstone hoppas jag på det. Han lever i makligt tempo. Det är en sävlig man vi får följa, han är inte precis temperamentsfull och full av överraskningar utan lever ett stillsamt liv.  

Det är så fint gestaltat när Kornelia äntligen får brevet (efter en hel sommar) och hon pratar länge och väl om damastduken som prostinnan ska ha. Oron inför vad som kan tänkas stå i brevet från Östen dallrar i luften. Men till slut kan hon inte skjuta på det längre, hon tar tag och öppnar brevet. Vad som står i det tänker jag inte avslöja. 

Scenen när Mandus syster kommer hem efter att ha jobbat som piga på säteriet. Hon använder brunnsvatten för att tvätta vilket väcker reaktioner, vattnet ska ju räcka åt alla över vintern. Om vi hade det tänket idag med grundvattennivåerna…Vi skulle må bra av en äldre kvinna som inte har mycket till övers för vårt slöseri med naturens resurser. 

Hela boken genomsyras av en stilla lunk. Det är ett folk som lever i nära samspel med naturen, havet ger och tar och de anpassar sig därefter. Som när professorn är där en sommar och dokumenterar havsdjuren. Han tycker männen som hjälper honom är lite sävliga, särskilt Mandus, men samtidigt är Mandus väldigt kunnig om havet vilket gör att professorn låter sig nöja och litar på honom. Han noterar att männen ser och tolkar havets skiftningar, ett språk bara de förstår. Han känner sig lite utanför men får lita på att de vet vad de gör. Jag tänker att sådan blir bara den som är uppvuxen vid havet. 

Jag kan prata hur mycket som helst om den här boken, därför får den betyget fem av mig. Boken berättar om en stillsam lunk utan större åthävor som jag tror många av oss skulle må bra av att anamma. Vi föds och vi dör – frågan är vad vi gör med det som är däremellan?  

Tack Hoi förlag och Petra Rhodin för att jag fick läsa och recensera denna underbara debutroman!