Hurra för mig!

I måndags den 11 maj opererades jag för bröstcancer i vänstra bröstet. Hela bröstet togs bort. Det har gått väldigt fort sen jag fick beskedet onsdagen den 6 maj. Men jag är glad att jag tog den operationstiden. Hade inte velat gå omkring längre i vetskapen om cancern som fanns i bröstet. Cancern hade inte spridit sig till lymfkörtlarna vilket jag är oändligt tacksam för. Det hade kunnat vara mycket mycket värre. Jag är så oerhört glad och tacksam för detta och ser nu på livet med stor aptit. 
 

Genom hela den här resan har jag lutat mig mot min tro och min drömtydning. De finns där som en trygghet i bakgrunden och har hjälpt mig mycket. Jag hade fått till mig budskapet att mina lymfkörtlar mår bra i tre olika drömmar nätterna innan operationen, så för mig var det en stor lättnad att få det bekräftat när jag vaknade upp ur narkosen att jag tolkat budskapet rätt, och att cancern inte spridit sig. Det var en skön segerkänsla.

Sedan några veckor dricker jag matchate tre gånger om dagen. Matchateet har jag hjälpt mig att behålla fokus på lugnet och ljusa tankar. Det har underlättat för mig mycket under resans gång och nu fortsätter jag dricka matchate för att hjälpa kroppen till läkning. Förutom matchate gör jag även smoothies på lingon bland annat. Jag känner för varje dag att krafterna återvänder mer och mer. Vi är i sanning energivarelser, jag har blivit mycket medveten om det sen operationen. Min kropp är känslig och reagerar starkt på allt, därför är det extra fascinerande med allt som händer i den. Den är ett puttrande energiverk! Sååå häftig upplevelse! :-)

 

Smoothie på lingon, banan, yoghurt och kardemumma. Mums!

Jag har märkt på en del i min omgivning att de vill tycka synd om mig eller på annat vis sänka mig med sitt offersnack. Det är INTE synd om mig. Tvärtom! Jag kom lindrigt undan! Jag är så himla glad och tacksam för att cancern inte hade spridit sig. Men visst, jag förstår att det är deras sätt att visa sin medkänsla. Det blir bara så fel för mig. Jag känner mig inte orättvist behandlad. Bröstcancer drabbar en av 10 kvinnor. Det är jättevanligt. Att jag drabbades, varför inte liksom? Jag känner att det här har givit mig så oerhört mkt i gengäld så nej, jag känner ingen som helst  tillstymmelse till orättvisa. Jag känner bara: Wow! Jag klarade mig! Jag har fått en andra chans! 

Säg istället hurra och grattis till mig! :-)