Sista dagen i augusti och jag filar på en novell. Lange förlag har en novelltävling med deadline imorgon, så jag försöker få till en bra knorr. Det är en text jag skrev våren -96. Jag skrev den i ett infall av plötslig inspiration, tror jag hade varit på något uteställe och väl hemkommen kom den här texten. Den handlar om en tonåring (typ 17 kanske?) som står på en trottoarkant och trånar. Trånar efter tjejen som ligger på verandan och sover. Mer får ni förhoppningsvis läsa i novellsamlingen som kommer ut i December. Den texten håller jag på att bearbeta nu. Det är fint att säga hej till mitt dåvarande jag. Tänk att jag många år senare skulle skicka in just den texten till en novelltävling. Tur jag inte visste då vad jag skulle göra med den. Tror jag hade fått väldigt kritiska tankar om texten. För det är ju så det är med att skriva: så väldigt viktigt att låta orden bara flöda ut ur pennan. Texten är för övrigt ett tidsdokument, för den utspelar sig före mobiltelefonernas tid. Mycket befriande att inte ha någon mobiltelefon med i berättelsen. För de där små datorerna som vi ringer på, de styr våra liv mer än vi vill erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar