... är vacker och välskriven. Till en början blev jag smått galen på Jón Kalman Stefánssons förkärlek till kommatecken; det blir oändligt långa meningar som gav mig en andfådd känsla. Men efter ett tag hade jag vant mig och fann till min förvåning att det ju faktiskt funkar, det blir en särskild rytm i berättelsen som jag inte skulle vilja vara utan.
Sommarljus utspelar sig i en liten by på Islands västkust. Man får lära känna olika personer i den lilla byn med omnejd och det som slår mig är hur underbart olika vi alla är men ändå så lika. Berättelsen kräver en del av sin läsare; man kan inte vara småtrött och läsa den för då missar man hälften. Författaren har en lustig humor i boken som får en att överraskad skratta till för att i nästa mening dra efter andan av stundens allvar. Med Sommarljus fick Stefánsson isländska litteraturpriset 2005, vilket jag tycker han gjort sig väl förtjänt av. Kan ju också tillägga att översättaren John Swedenmark har gjort ett grymt bra jobb. Det är rätt mycket som hänger på översättaren; bland annat att de lyckas bibehålla rytmen i texten även efter att texten fått ett annat språk.
Så... summa sumarum: Om ni inte upptäckt Sommarljus än så kan jag varmt rekommendera den! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar