Ibland har jag sådana dar då allt känns som blålera och minsta grej jag ska göra är energikrävande så det förslår. Det är mycket frestande att bara ligga i sängen då. Dra täcket över huvudet och vältra sig i självömkan. I söndags var en sådan dag för mig.
Mot slutet på en sådan dag är det väldigt bra att skriva upp allt positivt man sett eller varit med om. Minsta lilla sak. Allt ska med. Räkna sen alla. Jag kom fram till att min dag inte varit så pjåkig ändå, trots att blåleran känts riktigt tung och nästintill som blåbetong emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar